Idag har jag besökt ett av Borås Stads särskilda boenden beläget på Distansgatan. Av boendets åtta avdelningar är tre finskspråkiga.

På de finskspråkiga avdelningarna är det inte bara språket som gör skillnad. Även musik, radio, tv och mat är finskt. Tyvärr blir det allt svårare att rekrytera finskspråkig personal trots att behovet fortsatt är stort.

Boendet har även en avdelning för personer med demens som har ett utåtagerande beteende. Det kräver naturligtvis en speciell kompetens. Personalen måste kunna skapa lugn och arbeta med exakt samma rutiner.

Distansgatan har en anställd aktivitetssamordnare. Bland annat ordnas det med SPA, smyckestillverkning, målning, musik och bingo. Boendet har en egen buss och gör dagligen utflykter. I den mån det går individanpassas aktiviteterna så att även de som inte vill delta i grupp får en meningsfull tillvaro.

Jag tog upp frågan med tomma platser. På ett boende med avdelningar som har speciella inriktningar är det svårt att alltid ha alla platser fyllda. Detsamma gäller de större lägenheterna som från början var avsedda för par. Jag blev stärkt i uppfattningen att Borås Stad inte ska avveckla tomma platser. Istället måste vi hitta ett sätt att arbeta med budget så att de enskilda boendena inte går back ekonomiskt då man har en omsättning på platser.

De anställda trivs med sina arbeten och miljön. De vittnar om att det blivit mer komplext att arbeta med demenssjuka. Vi resonerade också kring bemanning. De menade att en hög bemanning minskar sjukfrånvaron, vilket i sin tur är en ekonomisk vinst för kommunen.

Sammantaget möttes jag av engagerad och kompetent personal, hemtrevliga och fräscha lokaler och nöjda boende. Ett stort tack till personal och boende som tog emot mig och besvarade mina frågor. Jag tar med mig flera saker från vårt möte i det fortsatta politiska arbetet.